Nu tänkte jag berätta för er hur det ligger till med min skolgång och allt.
Kan väl börja från första gången jag började på gymnasiet, då började jag på Dahlandergymnasiet i Säter. I början var det helt okej, men sen insåg jag att mina lärare inte respekterade mig, och några andra. Jag har alltid haft problem med att prata inför folk, och jag och min bästa van pratade med våra lärare och sa att vi hellre ville göra muntliga redovisningar imför en mindre grupp för att vi var så osäkra. Men dom respekterade helt enkelt inte det, så dom tvingade oss att göra det ändå, och det slutade med att jag började skolka jättemycket och det var massa möten med lärare och rektorer, flera gånger i månaden. Sen blev det sommarlov och det var så sjukt skönt, men när skolan började igen så var det piss och skit igen, så det fanns inget annat val för mig än att hoppa av. Så mamma tyckte också att jag skulle göra det. Efter det så fick jag börja på IV och började då med att ha en lektion varje dag,, bodde nära skolan då, så det var inget problem att gå dit varje dag och vara där i en halvtimme. Men jag hade ju så bra betyg, så det fanns egentligen ingenting där jag kunde göra, så jag fick ha praktik istället, och det hade jag enda fram till nästa sommarlov, ochd et var hur skönt som helst att slippa vara i skolan överhuvud taget, men ändå få studiebidrag.
Sen efter sommarlovet då så hade jag sökt till NTI-gymnasiet i Falun och fick börja i en helt underbar klass med underbart fina människor, det kändes äntligen som att jag kommit rätt, jag hängde med på lektionerna och fick helt okej resultat på allt. sen vet jag inte vad som hände, jag började halka efter och fick indraget studiebidrag. Den här skolan var mycket hårdare på skolk-regler än någon skola jag gått på förut. Jag hade sjukt svårt att få tillbaka det även om jag verkligen verkligen försökte. Efter typ 5 månader fick jag tillbaka det, i mars 2011. Sen dess har jag inte varit samma person i skolan, inte lika glad. Jag kämpade på fram till sommarlovet och även efter sommarlovet utan att säga någonting om hur jobbigt det var, men jag, och alla andra, märket hur dåligt humör jag var på i veckorna och hur det ändrades och jag var glad på helgerna.
Precis innan jullovet så gjorde jag ingenting annat än att längta till att vara ledig lite från skolan. Det var sjukt skönt på jullovet. Efter jullovet började helvetet igen, som jag vill kalla det. ^
Nu har allt med skolan spårat ur och jag klarar det inte längre, jag vaknar med världens fetaste ångest varje morgon och grinar innan jag ska gå upp ur sängen. På en morgonarna så säger jag till Alexander och mamma "Jag vill inte gå till skolan", det säger jag kanske 20-30 gånger på en morgon, men nästan alla dagar så pallrar jag mig upp ur sängen och går dit ändå. Jag har ju inget annat val.
Men nu har jag fått ett annat val, och det ska bli så underbart skönt. Jag ska bli anställd på mammas företag och därför ska jag hoppa av skolan, jag är verkligen ingen skol-människa.
Dock är det två hårda veckor kvar i skolan, men det är bara att så ut. Utan min fina pojkvän och min underbara familj hade jag nog aldrig orkat allt detta. Tack ♥
